Letras de Kampens Väg - Dan Berglund

Kampens Väg (original)

Öde låg landet — landet av stenar
Landet av granar — av renlav och häll
Och jorden gav liv åt maskar och örnar
Lemlar och vargar bland snöklädda fjäll
Men så en morgon steg dina fötter
Stora och tunga på otrampad mark
Och landet det grep dig med hungriga armar
Och kämpande mot dig på liv och på död
Men människans styrka den skulle segra
Fast klipphällen färgades röd
Men friheten dränktes i piskornas välde
Privategendomen tog dig till slav
Och jorden drack blod och jorden drack tårar
Och tistlarna växte på trälarnas grav
Men så en morgon höjdes ditt stridsrop
Klasskampen föddes med yxa och påk
Och hövdingens kämpar — dom svingade svärden
Och kämpade mot dig på liv och på död
Men människans styrka den skulle segra
Fast boplatsen färgades röd
I pesthärjat land du dikade kärren
Och marken gav gröda till tack för din svett
Men jorden beslagtogs och snart fick du plöja
Blott för att göda en rikemansätt
Men så en morgon stod du vid stugorna
Redo att kämpa för åkrar och bröd
Och godsherrens knektar — dom höjde gevären
Och kämpade mot dig på liv och på död
Men människans styrka den skulle segra
Fast byvägen färgades röd
En dag sa baronen: Gå från min åker
Ditt arbete gör mej ej tillräckligt rik
Och hungrig och frusen kom du till staden
Där du fick jobb uppå närmsta fabrik
Men så en morgon slocknade eldarna
Nävarna höjdes och du gick i strejk
Och borgarnas knektar med piskor och sablar
Dom kämpade mot dig på liv och på död
Men människans styrka den skulle segra
Och fanan den färgades röd
O, du som har burit mitt frö genom natten
Var det blott för att få se mig ge opp
Jag svär vid ditt namn att det var ej förgäves
Du bar dessa plågor och bar detta hopp
Ty kanske i morgon står vi som bröder
När arbetarklassen gör revolution
Må borgarnas härar marschera emot oss
Och kämpa emot oss på liv och på död
Ty människans styrka ska än en gång segra
Fast gatstenen ska färgas röd

(traducción)

El destino puso la tierra - la tierra de las piedras
La tierra de los abetos - de liquen de reno y vierte
Y la tierra dio vida a gusanos y águilas
Lémures y lobos entre montañas cubiertas de nieve
Pero luego, una mañana tus pies se levantaron
Grande y pesado en terreno no pisado
Y la tierra te agarró con brazos hambrientos
Y luchando contra ti a vida y a muerte
Pero la fuerza del hombre triunfaría
Pero la roca estaba coloreada de rojo.
Pero la libertad se ahogó en el reinado de los látigos
La propiedad privada te esclavizó
Y la tierra bebió sangre, y la tierra derramó lágrimas
Y los cardos crecieron sobre la tumba de los esclavos
Pero luego, una mañana, tu grito de batalla se elevó
La lucha de clases nació con un hacha y un palo
Y los guerreros del jefe - balancearon espadas
Y peleé contra ti a vida y muerte
Pero la fuerza del hombre triunfaría
Aunque el asentamiento fue coloreado de rojo
En una tierra devastada por la peste abandonaste los pantanos
Y la tierra dio cosechas gracias a tu sudor
Pero la tierra fue confiscada y pronto había que arar
Sólo para alimentar a un hombre rico
Pero luego, una mañana, estabas parado junto a las cabañas.
Listos para luchar por los campos y el pan
Y los sirvientes del señor - levantaron sus rifles
Y peleé contra ti a vida y muerte
Pero la fuerza del hombre triunfaría
Pero el camino del pueblo se volvió rojo
Un día dijo el barón: Sal de mi campo
tu trabajo no me hace lo suficientemente rico
Y llegaste a la ciudad hambriento y helado
Donde conseguiste un trabajo en la fábrica más cercana
Pero luego, una mañana, los incendios se apagaron.
Tus puños se levantaron y te declaraste en huelga
Y las jotas de la burguesía con látigos y sables
Pelearon contra ti a vida y a muerte
Pero la fuerza del hombre triunfaría
Y la bandera era de color rojo
Oh, tú que has llevado mi semilla a través de la noche
¿Fue solo para verme rendirme?
Juro por tu nombre que no fue en vano
Soportaste estos tormentos y soportó esta esperanza
Porque tal vez mañana estemos como hermanos
Cuando la clase obrera hace la revolución
Que los ejércitos de la burguesía marchen contra nosotros
Y lucha contra nosotros a vida o muerte.
Porque la fuerza del hombre triunfará una vez más
Aunque el adoquín debe ser de color rojo