| Vi lurade varandra att vi ville samma sak o jag trodde så gärna på att allting
|
| känns bra
|
| Men jag glömde att förlåta och jag vågar aldrig gråta framför dig,
|
| fast jag tror att tårar hjälper mig
|
| Jag önskar att jag kunde se mig själv
|
| Men jag missförstår och vill bli större än någon annan
|
| Mina tankar skriker hårda ord i hjärtat
|
| Men jag hör aldrig från vem
|
| Vi kan göra allting bra, men jag litar inte så på dig idag
|
| Kanske är det lätt att ge sig av, men det är alltid nåt som stannar kvar
|
| Du bara skrek, och struntade i vad som hände
|
| Jag blev tyst och besviken, skämdes
|
| Du vägra se dina fötter som letade marken
|
| Ur en krampaktig kram fick jag bryta mig loss
|
| Förväntan springer bort, du undrade vad som hände
|
| Som om allt mindre tydligt än våld inte är verkligt
|
| Vi kan göra allting bra, men jag litar inte så på dig idag
|
| Kanske är det lätt att ge sig av, men det är alltid nåt som stannar kvar
|
| Vi hinner ikapp
|
| I virvelvinden, i vinternatten, när kylan stiger och marken lyser av ljus från
|
| rymden
|
| Lev på jorden, lev på jorden
|
| Vi hinner ikapp
|
| I virvelvinden, i vinternatten, när kylan stiger och marken lyser av ljus från
|
| rymden
|
| Lev på jorden, lev på jorden
|
| Vi kan göra allting bra, men jag litar inte så på dig idag
|
| Kanske är det lätt att ge sig av, men det är alltid nåt som stannar kvar
|
| Vi kan göra allting bra, men jag litar inte så på dig idag
|
| Kanske är det lätt att ge sig av, men det är alltid nåt som stannar kvar |