Información de la canción En esta página puedes encontrar la letra de la canción Tro Och Tvivel, artista - Håkan Hellström.
Fecha de emisión: 13.04.2008
Idioma de la canción: sueco
Tro Och Tvivel(original) |
'94 hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier |
Tills jag började med tequila och blev trummis i en ny orkester |
Och sen sa de på Pååls att några skulle gå |
Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag |
Jag hade inga barn då |
Men Karl-Johan hade två så det tog hårt på honom |
Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen |
Där jag nästan alltid satt med pensionärerna |
Under båtsäsongen |
Och vi såg på de unga och glömska |
I båtar och i varandras armar |
Och tänkte «Skuld och lidande väntar på er fortfarande» |
Har gått på knä så många år i den här staden |
Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt |
Bakom sig, första gången jag såg dig |
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4: an dundra förbi där utanför |
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö |
Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna |
Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna |
Och min lille son ler mot manshororna |
När vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan |
Åh ändå, Hurricane |
När de skrev om mig i tidningen sa du som det var |
«Glöm det aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta» |
Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka |
Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i vartenda hörn |
Hälsade på oss, natten jag fann dig |
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför |
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö |
Adjö |
(traducción) |
'94 tenía un trabajo permanente en las panaderías Pååls |
Hasta que empecé con el tequila y me convertí en baterista de una nueva orquesta. |
Y luego dijeron en Pååls que algunos irían |
Y eso significaba Karl-Johan, Andreas y yo. |
entonces no tenia hijos |
Pero Karl-Johan tenía dos, así que le pasó factura. |
Casi siempre fue negro en la mente en Långedragspaviljongen |
Donde casi siempre me sentaba con los jubilados |
Durante la temporada de navegación |
Y miramos a los jóvenes y olvidadizos |
En botes y en los brazos del otro |
Y pensó «La deuda y el sufrimiento aún te esperan» |
He estado de rodillas durante tantos años en esta ciudad. |
Pero juro que escuché al Ejército de Salvación cantar sobre dejar todo |
Detrás de él, la primera vez que te vi |
Y juro que escuché camiones del E4 pasar truenos afuera |
La noche que nos besamos toda la mierda que pasamos aquí adiós |
Lena quería alejarse de las grúas y los clubes indie. |
Eso era entonces Lena, ahora siempre quiero quedarme |
Y mi hijito sonríe a los putos machos |
Cuando pasamos de la mano en Fiskekyrkan |
Oh de todos modos, huracán |
Cuando escribieron sobre mí en el periódico, dijiste como si fuera |
«Nunca lo olvides Håkan, el banco del parque nunca está lejos» |
Pero los buenos viejos tiempos, ahora nunca volverán |
Pero te juro que cada uno llenó cada banco en cada esquina |
Nos saludó, la noche que te encontré |
Y te juro que nunca he visto las estrellas más claramente arriba |
La noche que nos besamos toda la mierda que pasamos aquí adiós |
Adiós |