| Han väntar på gården och klockan slår
|
| Dom har gått in nu och tiden går
|
| Han väntar inte ensam där står en man
|
| Hon lova tro innan han försvann
|
| Dom ser på varandra och anas vid
|
| Nu är det allvar och ingen lek
|
| Att främlingen är envis står redan klart
|
| Han söker bruden som kommer snart
|
| Ge dig vi vet att hon är grann
|
| Att hon kan boka andra än sin man
|
| Du hoppas at hon har känslor kvar
|
| Men snart säger prästen amen
|
| Hon sitter på vagnen i all sin prakt
|
| Och hon har kararna i sin makt
|
| Hon samlar sina kjolar och stiger ner
|
| Och han blir yr av den syn han ser
|
| Han minns hennes värme och hennes hud
|
| Men först ska djävulen ta hans brud
|
| Och där på själva trappan till kyrkans port
|
| Hörs det en svordom sen går det fort
|
| Ge dig din jävla krigarsjäl
|
| Får vi en chans så ska du tas ihjäl
|
| Han har redan bruden i sin famn
|
| Och brudgumman står med skammen
|
| Ge dig vad har du hjärnan till?
|
| Du kan ju se att flickan inte vill
|
| Men bruden hon är emot sin vän
|
| Och prästen han säger amen
|
| Ingen har sett dom sen
|
| Dom säger hon såg lycklig ut
|
| Brudgummen letar än som bara narrar skulle göra
|
| Ge dig jag orkar inte mer
|
| Och ändå vill hon pröva allt han ger
|
| Hon vet att hon borde säga nej
|
| Tills prästen har sagt sitt amen
|
| Ge dig vi kanske kommer dit
|
| Men innan dess kan jag väl få en bit
|
| Du har ju så mycket kvar ändå
|
| Sen delar väl vi på skammen |