Información de la canción En esta página puedes encontrar la letra de la canción Fick jag leva igen, artista - Nordman. canción del álbum Ingenmansland, en el genero Поп
Fecha de emisión: 31.12.1994
Etiqueta de registro: Universal Music
Idioma de la canción: sueco
Fick jag leva igen(original) |
Jag har mycket att göra än, |
men någonstans inom mig sitter djävulen. |
Och han förhandlar om något mer, |
än löften från den gud som han aldrig ser. |
Ska jag skaffa mig sår igen? |
Och sedan ligga blödande i himmelen. |
Men allting kommer, och allting går, |
igenom alla själar som ingen får. |
Fick jag leva igen, |
I samma kropp som den här. |
Såhjälp mig Gud, att jag såg det liv, |
som aldrig kommer igen! |
Fick jag bara den tid, |
Som rann iväg av sig själv. |
När livet inte var värt ett dugg, |
dåskulle jag vara rik! |
Mörkret jagade skuggorna, |
i ljuset av en fackla i en ödslig skog. |
Och benen bar hela vägen fram, |
men någonting jag visste frös fast och dog. |
Om du ser mig i ögonen, |
såser du bara stjärvorna av sanningen. |
en strimma hopp i en dåres blick |
och bönen om den värme han aldrig fick |
Fick jag leva igen, |
I samma kropp som den här. |
Såhjälp mig Gud, att jag såg det liv, |
som aldrig kommer igen! |
Har jag inget som stoppar mig, |
såfår jag inget mer. |
Men jag tror att någonting drar i mig, |
kanske det jag aldrig ser. |
Fick jag leva igen, |
I samma kropp som den här. |
Såhjälp mig Gud, att jag såg det liv, |
som aldrig kommer igen! |
Fick jag bara den tid, |
Som rann iväg av sig själv. |
När livet inte var värt ett dugg, |
dåskulle jag vara rik! |
(traducción) |
todavía tengo mucho que hacer, |
pero en algún lugar dentro de mí se sienta el diablo. |
Y está negociando algo más, |
que las promesas del dios que nunca ve. |
¿Debería volver a lastimarme? |
Y luego yacer sangrando en el cielo. |
Pero todo llega, y todo se va, |
por todas las almas que nadie recibe. |
¿Tenía que vivir de nuevo, |
En el mismo cuerpo que éste. |
Así me ayude, Dios, que vi esa vida, |
que nunca más vendrá! |
Acabo de recibir ese tiempo, |
Que se escapó por sí solo. |
Cuando la vida no valía un centavo, |
¡entonces sería rico! |
La oscuridad persiguió a las sombras, |
a la luz de una antorcha en un bosque desolado. |
Y las piernas llevadas todo el camino hacia adelante, |
pero algo que sabía se congeló y murió. |
Si me miras a los ojos, |
solo siembras las estrellas de la verdad. |
un rayo de esperanza en la mirada de un tonto |
y la oración por el calor que nunca recibió |
¿Tenía que vivir de nuevo, |
En el mismo cuerpo que éste. |
Así me ayude, Dios, que vi esa vida, |
que nunca más vendrá! |
no tengo nada que me detenga, |
entonces no consigo nada más. |
Pero creo que algo me está atrayendo, |
tal vez lo que nunca veo. |
¿Tenía que vivir de nuevo, |
En el mismo cuerpo que éste. |
Así me ayude, Dios, que vi esa vida, |
que nunca más vendrá! |
Acabo de recibir ese tiempo, |
Que se escapó por sí solo. |
Cuando la vida no valía un centavo, |
¡entonces sería rico! |