Información de la canción En esta página puedes encontrar la letra de la canción Om jag ska klara det här, artista - Mikael Wiehe. canción del álbum Sånger från en inställd skilsmässa, en el genero Иностранный рок
Fecha de emisión: 01.02.2009
Etiqueta de registro: Warner Music Sweden, Warner Music Sweden AB
Idioma de la canción: sueco
Om jag ska klara det här(original) |
Jag måste gå med väldigt bestämda steg |
och ryggen alldeles rak |
och med huvudet mycket högt |
och blicken fäst rakt framför mej |
nånstans mycket långt bort |
Jag måste sätta den ena foten |
framför den andra |
utan att tveka |
och aldrig, aldrig nånsin titta ner |
Om jag ska klara av det här |
Om jag ska klara det här |
Jag vet inte hur man klarar av sånt här |
Jag vet inte om jag klarar det |
Och jag måste gå till min terapeut |
minst två gånger i veckan |
och redogöra för olika saker i mitt känsloliv |
och hur jag ser på det |
och läsa upp långa historier |
som jag har skrivit hemma vid mitt skrivbord |
för att försöka förklara dej för mej |
Och jag måste prata mycket länge och omsorgsfullt |
med alla som jag träffar |
om hur jag mår |
och om hur jag har det |
och om hur det går |
och analysera den förhandenvarande situationen |
i detalj |
och vad som har hänt sen sist |
och hur den kan tänkas utveckla sej |
och vilka eventuella mått och steg |
jag i så fall kan tänkas vidta |
och vilka eventuella mått och steg |
du kan tänkas vidta |
Om jag ska klara av det här |
Om jag ska klara det här |
Jag vet inte hur man klarar av sånt här |
Jag vet inte om jag klarar det |
Jag måste sitta i timtal fullständigt orörlig |
framför min spegelbild |
och föra oändligt långa samtal med mej själv |
och studera mitt ansikte mycket noga |
för att försäkra mej om |
att jag fortfarande finns |
och inte bara är nån sorts överbliven restprodukt |
från vårt gemensamma liv |
Och jag måste sätta musiken på stereon |
och ljudet på TV: n |
på mycket hög volym |
så att jag inte märker tystnaden i lägenheten |
och hålla mycket hårt för öronen |
så att jag inte hör att du inte diskar i köket |
Och jag måste ta på mej |
mycket tjocka, helst heltäckande kläder |
så att jag inte märker |
att du inte rör vid mej |
Och jag får inte öppna garderobsdörrarna |
så att jag märker att dina kläder inte hänger där |
och jag får inte tända ljuset i vardagsrummet |
så att jag ser de gapande hålen |
i bokhyllan |
Och jag får inte sträcka ut armen |
för då märker jag att du inte ligger |
i sängen bredvid mej |
Och jag får helst inte röra mej |
så att jag noterar att du inte följer mej med blicken |
Om jag ska klara av det här |
Om jag ska klara det här |
Jag vet inte hur man klarar av sånt här |
Jag vet inte om jag klarar det |
Och jag måste mycket noga hålla reda på |
vad det är för tid på dygnet |
där borta där du är |
och om du snart har en möjlighet att ringa mej |
eller kontakta mej på annat sätt |
Och jag måste stiga upp mitt i nätterna |
när det är dag hos dej på andra sidan jordklotet |
och försöka nå dej |
Och jag måste ringa |
mycket långa och kostsamma |
interkontinentala telefonsamtal |
så att vi kan föra långa resonemang |
om skenbart praktiska saker som |
boskillnad, valutaöverföring, skattekonsekvenser |
eftersändning av brev och köerna på huvudpostkontoret |
i staden där du befinner dej |
Om jag ska klara av det här |
Om jag ska klara det här |
Jag vet inte hur man klarar av sånt här |
Jag vet inte om jag klarar det |
Och jag måste ta långa promenader längs stranden |
så att jag kan gråta mycket våldsamt |
och skrika mycket gällt och okontrollerat |
och ibland skratta mycket högt och tydligt för mej själv |
Och varje liten gnutta hopp |
måste jag försöka utplåna |
Och det är inte lätt |
att utplåna hoppet |
Hoppet lär ju som bekant |
vara det sista som dör |
Att utplåna hopp |
är en blodig sysselsättning |
Hoppet är segt |
Hoppet vill som sagt inte dö |
Hoppet kämpar emot |
som en flådd, sprattlande |
kanin mellan fingrarna |
Men jag måste försöka ta kål på det |
Bita huvudet av det |
Banka det i väggen |
Stampa ihjäl det |
Om jag ska klara det här |
Som jag inte alls vet om jag kommer att klara av |
(traducción) |
tengo que dar pasos muy definidos |
y la espalda bien recta |
y con la cabeza muy alta |
y la mirada fija justo en frente de mi |
en algún lugar muy lejano |
tengo que poner un pie |
frente al otro |
sin dudarlo |
y nunca, nunca mires hacia abajo |
si lo voy a lograr |
si lo voy a lograr |
no se como manejar este tipo de cosas |
no se si puedo hacerlo |
Y tengo que ir a mi terapeuta |
al menos dos veces a la semana |
y dar cuenta de diferentes cosas en mi vida emocional |
y como lo miro |
y leer largas historias |
que he escrito en casa en mi escritorio |
para tratar de explicarte a mi |
Y tengo que hablar muy largo y con cuidado |
con todos los que conozco |
acerca de cómo me siento |
y sobre como me siento |
y sobre como va |
y analizar la situación actual |
en detalle |
y lo que ha pasado últimamente |
y como se puede desarrollar |
y qué posibles medidas y pasos |
en ese caso se puede considerar que tomo |
y qué posibles medidas y pasos |
podrías tomar |
si lo voy a lograr |
si lo voy a lograr |
no se como manejar este tipo de cosas |
no se si puedo hacerlo |
Tengo que sentarme durante horas completamente inmóvil. |
frente a mi imagen en el espejo |
y tener conversaciones infinitamente largas conmigo mismo |
y estudia mi rostro con mucha atención |
para asegurarme |
que sigo existiendo |
y no cualquier tipo de producto sobrante |
de nuestra vida común |
Y tengo que poner la música en el estéreo |
y el sonido en la tele |
a un volumen muy alto |
para que no me dé cuenta del silencio en el apartamento |
y agárrate muy fuerte a las orejas |
para que no te escucho no laves los platos en la cocina |
Y tengo que engordar |
ropa muy gruesa, preferiblemente que cubra completamente |
para que no me dé cuenta |
que no me toques |
Y no se me permite abrir las puertas del armario |
para que me fije que tu ropa no cuelga ahi |
y no debo prender la vela en la sala |
para que yo vea los agujeros abiertos |
en la estantería |
Y no debo estirar mi brazo |
porque luego me doy cuenta que no mientes |
en la cama a mi lado |
Y prefiero no moverme |
para que note que no me sigues con la mirada |
si lo voy a lograr |
si lo voy a lograr |
no se como manejar este tipo de cosas |
no se si puedo hacerlo |
Y tengo que vigilarlo muy de cerca. |
que hora del dia es |
allí donde estás |
y si pronto tienes la oportunidad de llamarme |
o contactarme de otra manera |
Y tengo que levantarme en medio de la noche |
cuando es de día contigo en el otro lado del mundo |
y tratar de alcanzarte |
y tengo que llamar |
muy largo y caro |
llamadas telefónicas intercontinentales |
para que podamos hacer largos argumentos |
sobre cosas aparentemente prácticas como |
diferencia de vivienda, transferencia de divisas, consecuencias fiscales |
reenvío de cartas y colas en la oficina principal de correos |
en la ciudad donde estas |
si lo voy a lograr |
si lo voy a lograr |
no se como manejar este tipo de cosas |
no se si puedo hacerlo |
Y tengo que dar largos paseos por la playa |
para que yo pueda llorar muy violentamente |
y gritar muy fuerte e incontrolablemente |
y a veces me río muy alto y claro para mí mismo |
Y cada pedacito de esperanza |
tengo que tratar de borrarlo |
Y no es fácil |
para borrar la esperanza |
Como saben, la esperanza enseña |
ser el último en morir |
Para borrar la esperanza |
es una ocupación sangrienta |
La esperanza es dura |
Como dije, la esperanza no quiere morir. |
La esperanza lucha contra |
como un flaco, en expansión |
conejo entre los dedos |
Pero tengo que tratar de hacer que suceda |
muerde la cabeza |
Golpéalo en la pared |
Empújalo hasta la muerte |
si lo voy a lograr |
Que no sé para nada si podré |