| Jag tog en resa häromåret på semester till Paris | 
| Där parollerna om jämlikhet står huggna i granit | 
| Där friheten lyser i renaste guld | 
| Över horornas spacklade, blekfeta hull | 
| Över folk utan jobb från Alger och Oran | 
| Över stinkande, trasiga fyllon på stan | 
| Och där dom fattiga på vägen till Versailles en gång drog fram | 
| Där härskar nu kravallpolisen i broderskapets namn | 
| Och trikoloren, den smäller i vinden | 
| Till Marseljäsens galanta refräng | 
| Som om ingenting har hänt | 
| Vid Röda torgets mausoleum står soldaterna på parad | 
| För att se till så att inte Lenin roterar i sin grav | 
| Och strax intill torget, i tsarens palats | 
| Har arbetets utvalda hjältar ta’tt plats | 
| Där pratas det flitigt om klass emot klass | 
| Och citaten dom virvlar från Engels och Marx | 
| «En arbetarklass utan ett parti är som en Dry martini utan en oliv» | 
| Och skäran och hammaren lyser | 
| Från statyer och från monument | 
| Som om ingenting har hänt | 
| I Svensk-kinesiska förbundet är det möte om Vietnam | 
| En efter en träder mötesdeltagarna fram | 
| Och pratar sej varma för demokratin | 
| För alla mänskors rätt till ett anständigt liv | 
| Man citerar Los Angeles Times och Newsweek | 
| Och betygar sin avsky för all tyranni | 
| När Vietnam ska fördömas då är alla överens | 
| Sen tiger man tillsammans om Kina i Tibet | 
| Och på väggarna hänger porträtten | 
| Av Mao Tse Tung där dom alltid har hängt | 
| Som om ingenting har hänt | 
| Min cykelhandlare på hörnan har börjat tro på Gud | 
| Nu ska han starta en transportfirma med hjälp av tio bud | 
| Och Sven som hade för sej att sånt var förbi | 
| Han muttrar och mumlar om trick och magi | 
| Men Ann-Katrin säger att kanske ändå | 
| Är cykelhandlar’n nån sorts profet eller så | 
| Jag skakar på huv’et och säger, kära vän | 
| Det är så lätt att börja tro på spöken när allting går igen | 
| Själv sjunger jag mörkrädda sånger | 
| Och sätter rimmade ramsor på pränt | 
| Som om ingenting har hänt |