| Ingen glittrar som dig Stockholm,
|
| ingen har lockat mig som du
|
| Du var sval n¤r jag kom hit och du ¤r svalare nu
|
| Men jag har k¤nt hur mina steg har fҐtt en gata h¤r att gҐ
|
| I ditt regn fick jag den kraft jag skulle fҐ
|
| Dina sҐnger har jag sjungit, dina dr¶mmar har jag dr¶mt
|
| Min sans har jag f¶rnekat och min hemstad har jag gl¶mt
|
| Jag har lҐtit dig f¶rst¶ra mig, jag har stampat i din takt
|
| men nu m¶ter jag alla ord som jag har sagt
|
| Jag har seglat pҐ ett stormande hav
|
| och tro mig, jag har velat st¤vja vinden
|
| Det ¤r kyligt h¤r i natt,
|
| n¤r Stockholm kysser mig pҐ kinden
|
| Det ¤r som om jag har ljugit n¤r du frҐgar var jag fҐr allting ifrҐn
|
| Jag ¤r slungad upp pҐ bҐlet, om du undrar hur jag mҐr
|
| Jag gҐr ner till… rstaviken och sparkar h¶stl¶v med min son
|
| Gud v¤lsigne hans smҐ f¶tter d¤r dom gҐr
|
| En gҐng k¤nde jag doften av ett varmt och vackert hem
|
| Jag har saknat det, f¶raktat det och saknat det igen
|
| Den v¤rme man ska slҐs av n¤r man lҐser upp sin d¶rr
|
| En vacker dag blir ingenting som f¶rr
|
| Jag har seglat med ett sjunkande skepp
|
| och tro mig, jag har velat st¤vja vinden
|
| Det ¤r kyligt h¤r i natt,
|
| n¤r Stockholm kysser mig pҐ kinden
|
| Alla visioner som har slutat h¤r, all dr¶m som aldrig h¤nt
|
| I ett myller utav v¤gsk¤l har man rest ett monument
|
| f¶r alla idioter som gick vilse i sin tro
|
| f¶r alla strebers utan ro
|
| Jag har seglat pҐ ett stormande hav
|
| och tro mig, jag har velat st¤vja vinden
|
| Det ¤r kyligt h¤r i natt,
|
| n¤r Stockholm kysser mig pҐ kinden
|
| Jag har seglat pҐ ett stormande hav
|
| och tro mig, jag har velat st¤vja vinden
|
| Det ¤r kyligt h¤r i natt,
|
| n¤r Stockholm kysser mig pҐ kinden |